Så sant så sant....

Hittade ett kul stycke idag. Det lyder som följer.

Vad jag fattar så är det så här: alla människor är galningar.
Hur normala dem än verkar så är de helknäppa innerst inne,
precis varenda en, och hela livet måste man lära sig att inte
verka knäpp inför andra människor, som också är knäppa.
Innerst inne talar man ett annat språk - man talar ett tok-
språk som inte hörs i ens röst, eller inte vet jag. Det kanske
bara är skrik och skrän eller så. Jag menar, vi är ju helknäppa
när vi föds, eller hur? Om man tänker på hur bebisar uppför
sig - egentligen slutar vi aldrig vara såna. Alla vill skrika och
gasta och grabba tag i saker utan att be om lov och ha sönder
dem, men det får man ju inte. Och så har man nån sorts
anti-knäppöversättningsmojäng, som översätter ens knäpphet
till normalt tal - och den måste man lära sig använda, och den
måste funka ordentligt - annars anklagas man för att vara galen.

Som farmor.

Vet inte varför det fastnade. Kändes bra helt enkelt.

P.s. Hämtat ur samtal med en ängel. Av Nick Hornby (typ)

Toffs bok med kommentarer av Muham Bentson

Nu har postapokalypsen nått stan! Kalle Dixelius debutroman "Toffs bok" skildrar ett Stockholm år 2200 där allt har gått snett! (vad annars det är ju en "postis"). Toff är en ung "knegare" som bor i Hornschtull i vår numera inte så vackra huvudstad omdöpt till Ståkkålm. Ja namnen är lite corny men så blir det när den förtryckta befolkningen inte får läsa och skriva.

Toff trotsar förbuden, han är trött på att knega för skyfflarna och börjar skriva den dagbok vi nu får ta del av. Han finner kärleken men kärleken vill inte veta av honom och han dras ut på ett hejdundrande äventyr för att hitta hoppet i form av en värld där böcker och kunskap sägs finnas i överflöd.

Det är tvåhundra sidor "helt ok" bok. Det som dock gjorde intryck på mig var dom sju sista små orden. Vilka höjer boken flera snäpp. En kul skildring av en mörk framtid. Kalle är ingen Dmitrij Mccarthy, men vad gör det? Bara bokens igenkänningsfaktor gör den rolig att läsa.

Påsar och paket!

En liten påse fick jag med mig från köpcentret där jag jobbar och när jag kom hem så låg där ett litet paket i brevlådan! Underbart!

Påsen innehöll Assasins creed 2

Ettan i serien (hoppas på en lång serie) var underbar men något enformig. Men detta ska vara avhjälpt och nu ska här lönnmördas till långt in på småtimmarna.

Paketet innehöll en gammal goding som liksom en fin gammal "boquet" rötjut bara blivit bättre med åren. Självklart är det Baldurs gate jag pratar om! Det storslagna dungeons and dragons äventyrsliret Nummer 1, eller njaee det är iofs Baldurs gate 2.

Nu ska jag bara lista ut hur i helskotta jag ska lyckas få Tv:n och datorn för mig själv.

Duobokklubben

"Och vilken roman. Det rymms hemifrån, det regnar makrill, det pratas med katter: det är magiskt och klokt och hypnotiserande bra" så skriver GT och jag kan inte hålla tassarna borta.

Inte min duobokklubbsarbetskamrat E heller. (Bokklubb och bokklubb jag tävlar mest om vem som läser ut den snabbast)

Alltså: Vi ska ta oss an Haruki Murakamis bok "Kafka på stranden" och jag kommer vinna!

Ps. Mitt nagellack är bara såååååååå fint!

Dmitrij Mccarthy eller Cormac Gluchovskij

Förutom att vara de namnen jag skulle ta om jag blir tvungen att gå under jorden som på gangsterrullar, så är det ett litet hopkok av två grymma författare!

Dmitrij Gluchovskij och Cormac mccarthy!

Dessa två herrar borde fan ingå registrerat partnerskap, slå sina påsar ihop (usch) och avla fram en hel hord små dystopiskapostapokalypsförfattarbarn!!!!11!!11!!

Typ så mycket kär är jag i min nya favvogenre "Postapokalypsen".

För er som inte fastnat ännu eller helt enkelt är illiterata, blinda och utan tummar att spela tvspel med så kommer här en liten förklaring!

Postapokalyps är alltså skildringar av livet efter katastrofen. Nuförtiden är vi inte längre rädda för övesvämningen, atomkriget, zombieplågan eller meteornedslaget. Utan vad som händer efteråt.

I Cormacs bok "The Road" är en far och en son på en mödosam vandring mot havet, hela världen ligger död efter kärnvapenkriget (tror jag) och de vandrar mest för att ha något att göra. En riktig snyftis!

Dmitrijs bok (blivande bokserie) Metro 2033 är det lite mer action i! Där har kärnvapenkriget tagit kål på allt, nästan. Nere i Moskvas tunnelbannesystem har ca 10 000 personer överlevt och gjort sig hemmastadda! Den unge Artiom som bara har vaga minnen av tiden innan smällen och livet på ytan, skickas ut i metron på ett våghalsigt uppdrag för att rädda det lilla som finns kvar av mänskligheten. Mutanter och pangpang, ME LIKES!

Det allra bästa är att dessa två tillsammans gjort genren tillgänglig på inte bara ett utan 3 format. Cormac som bok och film och Dmitrij som bok och spel!

Superbra helt enkelt!

Ps Bilden = Dmitrij Gluchovskij med lämpligt tillhygge vid mutantinfestation!

Skräcken räddar!

Har haft lästorka de senaste veckorna. Trots att ett alster av en av mina favoriter har legat och väntat på nattduksbordet. Nämligen John Ajvide Lindqvists Människohamn som min flickvän köpte på rean när jag låg hemma sjuk.

Jag har inte mycket negativt att säga om de två tidigare Ajvide-böcker jag har läst (Hanteringen av odöda, Låt den rätte komma in) ändå lyckades jag inte förmå mig att plocka nästa skräckis. Den känns lite tung där den ligger tjock och inbunden. Men skräck ville jag ha och skräck skulle det bli.

Jag valde helt enkelt ett kortare och mer lätthanterligt novell format och tog Ajvides “Pappersväggar”. Första novellen “gräns” är avklarad och jag älskade den! Med risk för en liten spoiler så handlar den om troll… eller inte alls. Han har helt enkelt tagit inspiration ur gamla myter och skapat något så makabert, konstigt och väldigt läsvärt. Något jag själv aldrig skulle kunna drömma om.

Nu väntar 8 förhoppningsvis lika strålande noveller som jag spår når sitt klimax i en fortsättning på “Hanteringen av odöda” som han döpt till “Sluthanteringen”.
Något jag blivit lite besviken på när jag läst Ajvide är att rädslan, skräcken aldrig riktigt infinner sig, om det överhuvudtaget är något negativt.

Hur som helst! Har du aldrig provat Ajvide så gör det!

Ps 19/4 dyker nya alstret "lilla stjärna" upp!

Spel till film

Har du någonsin känt en svårkontrollerad lust att slå någon? En lust som kliar så mycket i fingrarna och gör dig så frustrerad att du är tvungen att agera. Hittills finns det bara en person som gjort mig detta. Det må vara en skitsak och mitt agerande är djupt otillfredställande.

Denne någon är Uwe Boll!

Som den halvflitige TV spelskonsument jag är så bara måste jag gnälla på honom!

Jag och några kompisar har emellan oss spenderat ett flertal timmar framför spelet "farcry" och när vi på plats i filmbutiken får se att den blivit till film kan vi inte annat än känna en liten känsla av välbehag i våra Mammainköpta nördkalsonger. Men ack... Vad som borde vara en mutantfylld pangpangare i djungelmiljö har alltså Uwe Boll, detta underbarn till regissör, lyckats förvandla till någon slags parodi. "Mutanterna" ser ut som om dom hyrts in från spökhuset på grönan och djungeln är någon form av kanadensisk granskog. TROTS att det står klart och tydligt på omslaget att den utspelar sig i djungeln.

Någon borde fan få sig en känga för detta! Och i ovanlighetens namn fick faktiskt några en chans att banka lite vett i Uwe... När folk sågade filmen (alla hans filmer skulle jag tro) så bjöd han in ett gäng spel/filmrescensenter till boxningsmatch. Han vann dock alla fighter. Synd att Magnus Samuelsson inte rescenserar film :(

www.petitiononline.com/RRH53888/petition.html
Här är ett massupprop för att stoppa denne filmmarodör!

Ps. Om någon råkar ha någon sorts kontakt med Uwe så tipsa om att jag gärna går en rond eller tio.