Nu har postapokalypsen nått stan! Kalle Dixelius debutroman "Toffs bok" skildrar ett Stockholm år 2200 där allt har gått snett! (vad annars det är ju en "postis"). Toff är en ung "knegare" som bor i Hornschtull i vår numera inte så vackra huvudstad omdöpt till Ståkkålm. Ja namnen är lite corny men så blir det när den förtryckta befolkningen inte får läsa och skriva.
Toff trotsar förbuden, han är trött på att knega för skyfflarna och börjar skriva den dagbok vi nu får ta del av. Han finner kärleken men kärleken vill inte veta av honom och han dras ut på ett hejdundrande äventyr för att hitta hoppet i form av en värld där böcker och kunskap sägs finnas i överflöd.
Det är tvåhundra sidor "helt ok" bok. Det som dock gjorde intryck på mig var dom sju sista små orden. Vilka höjer boken flera snäpp. En kul skildring av en mörk framtid. Kalle är ingen Dmitrij Mccarthy, men vad gör det? Bara bokens igenkänningsfaktor gör den rolig att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar