Så sant så sant....

Hittade ett kul stycke idag. Det lyder som följer.

Vad jag fattar så är det så här: alla människor är galningar.
Hur normala dem än verkar så är de helknäppa innerst inne,
precis varenda en, och hela livet måste man lära sig att inte
verka knäpp inför andra människor, som också är knäppa.
Innerst inne talar man ett annat språk - man talar ett tok-
språk som inte hörs i ens röst, eller inte vet jag. Det kanske
bara är skrik och skrän eller så. Jag menar, vi är ju helknäppa
när vi föds, eller hur? Om man tänker på hur bebisar uppför
sig - egentligen slutar vi aldrig vara såna. Alla vill skrika och
gasta och grabba tag i saker utan att be om lov och ha sönder
dem, men det får man ju inte. Och så har man nån sorts
anti-knäppöversättningsmojäng, som översätter ens knäpphet
till normalt tal - och den måste man lära sig använda, och den
måste funka ordentligt - annars anklagas man för att vara galen.

Som farmor.

Vet inte varför det fastnade. Kändes bra helt enkelt.

P.s. Hämtat ur samtal med en ängel. Av Nick Hornby (typ)