Så sant så sant....

Hittade ett kul stycke idag. Det lyder som följer.

Vad jag fattar så är det så här: alla människor är galningar.
Hur normala dem än verkar så är de helknäppa innerst inne,
precis varenda en, och hela livet måste man lära sig att inte
verka knäpp inför andra människor, som också är knäppa.
Innerst inne talar man ett annat språk - man talar ett tok-
språk som inte hörs i ens röst, eller inte vet jag. Det kanske
bara är skrik och skrän eller så. Jag menar, vi är ju helknäppa
när vi föds, eller hur? Om man tänker på hur bebisar uppför
sig - egentligen slutar vi aldrig vara såna. Alla vill skrika och
gasta och grabba tag i saker utan att be om lov och ha sönder
dem, men det får man ju inte. Och så har man nån sorts
anti-knäppöversättningsmojäng, som översätter ens knäpphet
till normalt tal - och den måste man lära sig använda, och den
måste funka ordentligt - annars anklagas man för att vara galen.

Som farmor.

Vet inte varför det fastnade. Kändes bra helt enkelt.

P.s. Hämtat ur samtal med en ängel. Av Nick Hornby (typ)

Toffs bok med kommentarer av Muham Bentson

Nu har postapokalypsen nått stan! Kalle Dixelius debutroman "Toffs bok" skildrar ett Stockholm år 2200 där allt har gått snett! (vad annars det är ju en "postis"). Toff är en ung "knegare" som bor i Hornschtull i vår numera inte så vackra huvudstad omdöpt till Ståkkålm. Ja namnen är lite corny men så blir det när den förtryckta befolkningen inte får läsa och skriva.

Toff trotsar förbuden, han är trött på att knega för skyfflarna och börjar skriva den dagbok vi nu får ta del av. Han finner kärleken men kärleken vill inte veta av honom och han dras ut på ett hejdundrande äventyr för att hitta hoppet i form av en värld där böcker och kunskap sägs finnas i överflöd.

Det är tvåhundra sidor "helt ok" bok. Det som dock gjorde intryck på mig var dom sju sista små orden. Vilka höjer boken flera snäpp. En kul skildring av en mörk framtid. Kalle är ingen Dmitrij Mccarthy, men vad gör det? Bara bokens igenkänningsfaktor gör den rolig att läsa.

Påsar och paket!

En liten påse fick jag med mig från köpcentret där jag jobbar och när jag kom hem så låg där ett litet paket i brevlådan! Underbart!

Påsen innehöll Assasins creed 2

Ettan i serien (hoppas på en lång serie) var underbar men något enformig. Men detta ska vara avhjälpt och nu ska här lönnmördas till långt in på småtimmarna.

Paketet innehöll en gammal goding som liksom en fin gammal "boquet" rötjut bara blivit bättre med åren. Självklart är det Baldurs gate jag pratar om! Det storslagna dungeons and dragons äventyrsliret Nummer 1, eller njaee det är iofs Baldurs gate 2.

Nu ska jag bara lista ut hur i helskotta jag ska lyckas få Tv:n och datorn för mig själv.

Duobokklubben

"Och vilken roman. Det rymms hemifrån, det regnar makrill, det pratas med katter: det är magiskt och klokt och hypnotiserande bra" så skriver GT och jag kan inte hålla tassarna borta.

Inte min duobokklubbsarbetskamrat E heller. (Bokklubb och bokklubb jag tävlar mest om vem som läser ut den snabbast)

Alltså: Vi ska ta oss an Haruki Murakamis bok "Kafka på stranden" och jag kommer vinna!

Ps. Mitt nagellack är bara såååååååå fint!